• Christina Hägglund har flera gånger engagerat sig personligen i olika välgörenhetsändamål. Här visar hon upp fina presenter som barnen på dagcentret Hand i Hand i Negombo har gjort. Foto: Liselotte S Johansson
  • Här inhandlas det saker och kläder av Christina, Jenny och Sandra.
  • Gåvor delas ut till de handikappade barnen.
  • Några av barnen från dagcentret har samlats vid invigningen av det nya uteköket.
  • Här klipps band av Christina Hägglund och en liten tjej på dagcentret i Sri Lanka vid invigningen av det nya uteköket. Foto: Privat

Välgörenhet på eget initiativ

”Ville ge något tillbaka – jag har ju fått livets gåva”

Christina Hägglund från Västervik engagerar sig personligen i olika välgörenhetsändamål. Det är ett sätt för henne att känna att hon bidrar med något viktigt.

Tidigare har hon arbetat som ögonsjuksköterska på ögonkliniken och sedan 1990 som synpedagog på syncentralen på Västerviks sjukhus, tills för tre år sedan då hon pensionerade sig.

– På syncentralen jobbade jag med synskadade och blinda, för att tillgodose dem med hjälpmedel och träning så att de kunde leva ett så normalt liv som möjligt, säger Christina Hägglund.

Det var under den tiden som intresset började för organisationen ”Vision For All”.

– Det är en ideell, politiskt obunden organisation som samlar ihop begagnade glasögon och skänker till de allra fattigaste länderna.

Christina har själv deltagit tillsammans med andra assistenter och optiker på resor till Kenya och Gambia.

– Vid varje resa delade vi ut flera hundra glasögon i olika byar.

– Vi är några nu som har fortsatt kontakt med några familjer i Gambia, där vi sponsrar så att deras barn kan gå i skolan. I en by har vi även delat ut tandborstar och tandkräm.

Insatsen till bättre munhygien har enligt en barnmorska på plats lett till att barnen fått en förbättrad hälsa.

Att veta var pengarna landar är viktigt för Christina Hägglund.

– Jag engagerar mig hellre själv på olika sätt än att skänka pengar till en organisation där man inte vet hur mycket som når fram. Här får jag feedback tillbaka och vet vad varenda krona går till.

Adopterade barn från Sri Lanka och Indien

Då Christina var 34 år adopterade hon och hennes man dottern Sandra från Sri Lanka och några år senare dottern Johanna från Indien.

– Under alla år har vi inte varit tillbaka i deras ursprungsländer, men för två år sedan ville Sandra med sin familj besöka Sri Lanka. Vi blev åtta personer som reste tillsammans.

I tre veckor reste de runt i landet och såg den fattigdom som också var orsaken till varför Sandra en gång adopterades bort av sin biologiska mamma.

– Det var under den resan som jag började tänka att jag ville ta med mig saker och kläder till befolkningen om jag kom tillbaka.

– Jag ville ge något tillbaka till landet som jag fått så mycket av. Jag har ju fått livets gåva därifrån.

Tiden gick och plötsligt fick Christina reda på att det fanns en second-hand-butik, Hand i Hand, i Åtvidaberg som skänker saker till just Sri Lanka.

– Vid ett besök i butiken fick jag syn på ett foto från ett dagcenter i Negombo på Sri Lanka med multihandikappade barn som var rullstolsbundna, hade hjärnskador, down syndrom med mera.

– Det här är ett land där de blir fastkedjade som djur hemma, på grund av skammen de har över handikappade barn. Jag kände direkt att det var dem jag skulle hjälpa.

Lyssnade på behovet

Hon tog kontakt med Jenny De Silva som drev butiken Hand i Hand och fick reda på att hon just då var i Sri Lanka. En resa planerades och över jul och nyår 2017/2018 då alla åter igen reste iväg.

– Min smarta dotter kom dock på att det var onödigt att släpa på saker från Sverige, och att det var mycket bättre att samla in pengar i stället och köpa saker på plats.

– Så jag samlade in pengar, trakasserade vänner och bekanta och tiggde var jag än var som vi sedan tog med oss.

Dagcentret Hand i Hand i Negombo med sina 31 barn mellan fyra till sjutton år, hade fått förberett en lista så att de visste vad behovet var. Det var trosor, bH:ar och kalsonger, samt ett utekök.

– På plats kontaktade vi Jenny och handlade tillsammans. Vi köpte även tandborstar, tandkräm och duschkräm. Jag hade inte väntat mig att de behövde ett utekök, men vi var och köpte diskho, kranar, slangar, en spis och annat som behövdes.

Invigningen

En offert krävdes in av ett lokalt företag som skulle bygga uteköket, med premissen att köket också skulle vara färdigt under de tre veckor som Christina, Sandra och de andra var kvar på Sri Lanka.

– När vi skulle komma tillbaka sa de att det var lov och att inga barn skulle vara där. Det kändes tråkigt, men tänkte att det är ju inget att göra.

Men när familjen kom till dagcentret för att titta hur köket såg hur, blev de mäkta överraskade.

– Det var massor av barn där, föräldrar, rektorn och lärare. Vi hade till och med klippning av band vid köksbänken, och de dansade för oss.

Efter hemkomsten har Christina Hägglund även samlat in pengar till ett tak över uteköket då det behövs under regnperioden. För 14 dagar sedan rapporterades det färdigt.

Nästa resa till Sri Lanka är eventuellt planerad till november 2018.

– Golven på dagcentret kanske behöver åtgärdas och jag tänker fortsätta att hjälpa till på något sätt, säger Christina Hägglund.