• Skavanker och oklippta häckar spelar ingen roll, vi tycker om dig som du är, huset.

Nu har jag hittat hem

Vad är det som gör ett boende till ett hem? Den frågan har jag ofta ställt mig genom åren.

Som student, journalistvikarie i olika delar av landet, ny på Stockholms bostadsmarknad och allmänt rastlös själ, har jag flyttat fler gånger än jag kan räkna.

Stuga mitt i den småländska skogen, studentrum på tio kvadrat i en förort till Göteborg eller vindsvåning i Västerås ... jag har varit med om mycket i bostadsväg.

Och visst blir man bra på att känna sig hemma, man flyttar med sig sina kära ägodelar från plats till plats, Man får en inflyttningsblomma av sina föräldrar att lämna åt en långsam och förhoppningsvis inte smärtsam död. Man sitter vid samma köksbord med samma vänner vare sig det står i Linköping, Malmö eller Halmstad. Minnen, framtidsdrömmar och förhoppningar får rum under alla tak och följer med vart man än flyttar.

Men det är ändå fantastiskt skönt att komma hem till ett hus med randiga tapeter som man själv och ingen okänd tidigare granne valt. Där man kan sitta i trädgården utan att behöva trängas med en pratsam hyresvärd eller bestämma att man visst kan riva en halv vägg i källaren utan att det är någon brådska med den andra halvan.

Jag har aldrig sett mig som en potentiell husägare förut, men här kommer en hälsning till vår lilla röda tegelvilla: Du är ganska krävande ibland, särskilt när du bestämmer dig för att gå sönder lite då och då, men nu är du vårt hem, och vi tycker om dig precis som du är!