• Carl-Erik Edström med Smålands-Tidningen, som berättar om minnesmonumentet vid Ränneslätt (Foto: Åsa F. Jägerhorn).
  • En stenhård kula – fotboll i diorit (Foto: Åsa F. Jägerhorn).
  • Vattenskulptur för Olof Palmes minneslund (Arkivbild, 1997)
  • Skulpturen ”Måsar” installeras på Stora torget. Sture Edström i mitten, Ture Stämberg till höger och konstnären själv Erik Elfwén till vänster (Arkivbild från 1960-talet).
  • Johan Edström, tredje generationen i stenföretaget (Foto: Åsa F. Jägerhorn).

Livaktig stenindustri

I Västervik med omnejd, har stenen varit den naturprodukt som givit staden dess status som storproducent av både gravvårdar och mer profana stenarbeten. Redan på 1860-talet startade ingenjör S. G. Nilsson en firma för slipning och bearbetning av sten ute vid Hörtingerum. För Uppsala universitetsbyggnad levererade det här företaget de sextio pelarna i röd granit som fortfarande pryder byggnadens fasad. Så etablerade sig den ena stenindustrin efter den andra. Vid 1930-talets början fanns här inte mindre än fjorton stenhuggerier som sysselsatte omkring 300 personer.
Den nästan svarta stenen diorit, ibland kallad Västerviksgranit, är en magmatisk bergart med låg kvartshalt. Den ger genom sin hårdhet en mycket vacker glans vid polering. Denna diorit som påträffades i områden norr om Västervik, bland annat i Källsåker, fick stor betydelse för Västerviks gravvårdsindustri. Under många år var Västervik ledande producent av gravvårdar i hela Skandinavien. Genom företag som Flink och Styrenius fick gravstenar och andra monument sin spridning ut över landet.

Gravkonst i åttio år

Under den stora stenarbetarstrejken 1933 startades i Västervik en förening under firmanamnet Västerviks Gravkonstindustri. Ett företag som senare ombildades till AB Gravkonst med Sture Edström och Ture Stämberg som företagsledare.
Sten hämtades från stenbrott i bland annat Vålningbo vid Gudingen och i Gladhammar. Så småningom kom även granit från Finland och gnistrande labrador från Norge till stenindustrin.
Under Sture Edströms ledning fick också företaget AB Gravkonst många uppdrag att göra skulpturer och andra större gravmonument. Här gjordes stenen till Jussi Björlings grav i Stora Tuna, 1960, och till Albert Engströms gravvård på Hults kyrkogård, 1941.

Stenar som minner om krig

När Sture Edström gick bort, i början av 1980-talet, övertogs firman av hans barn Carl-Erik och Marie-Anne.
När man bläddrar i företagets broschyrer och tidningsklipp kan man också läsa en del av 1900-talets historia.
Carl-Erik visar bland annat ett nummer av Smålands-Tidningen från den 7 mars 1983. Här berättas om sprängningsolyckan på Ränneslätt, då tio soldater från I12 omkom, fyrtio år tidigare, i samband med minröjning under kriget.
Tidningen skriver att den grå graniten i minnesstenen ”skulle symbolisera den grå och påfrestande beredskapstiden, det svenska folkets fasta sammanhållning och uthållighet.”
Fyrtio år senare restes minnesstenen för att hedra de omkomna soldaterna, ett minnesmärke utfört av AB Gravkonst.
Även på Öland finns numera en minnessten från Edströms företag. En sten, som även den, högtidlighåller minnet av de tio män som offrade sina liv vid en minsprängningsolycka. Denna, utanför Gräsgård på Ölands ostkust, inträffade i november 1941.
Minnesstenen överlämnades 70 år senare av Carl-Erik och hans vänner i föreningen Flottans Män.

I Olof Palmes minneslund

På Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm, finns förre statsministern Olof Palmes grav. En minnessten, utförd på Nilstensföretaget här i Västervik markerar graven.
Strax därintill finns Olof Palmes minneslund. För minneslunden ritades och utfördes ett större monument, som består av ett vattenbegjutet granitklot som vilar i ett större skålliknande fundament.
En mycket stilfull och harmonisk skapelse där Carl-Erik Edström själv sågade och slipade det stora klotet ur ett granitblock. Vintertid täcks vattenskulpturen av en kopparhuva.

Stenkonst i Västervik

Men det är verkligen inte enbart minnesmonument och gravstenar som formas på AB Gravkonst, där ute i Brevik.
Här i Västervik kan vi hitta arbeten från stenindustrin på flera platser. De stora stenkaren som inramar Spötorget kommer därifrån, bassängen och fundamenten till Erik Elfwéns ”Måsar” på Stora torget och nu senast stenen som inramar och lyfter ”Torgkärran” Grönsakstorget, allt är stenarbeten från AB Gravkonst. Kanske borde företaget heta AB Stenkonst istället.
Visserligen utgör fortfarande stenar till gravar och minneslundar den huvudsakliga produktionen. Men nya produkter och nya vindar blåser också in i stenindustrin. Där endast ett fåtal företag nu finns kvar i Västervik, med sammanlagt kanske ett tjugotal anställda.

Tredje generationen

Carl-Eriks son Johan Edström, född 1974, är nu den som håller i trådarna, eller kanske ska vi säga ”i slipmaskinerna”.
Johan har, sedan han gick ut gymnasiet, arbetat på företaget där ett tiotal personer arbetar med att slipa, såga, putsa och polera sten. Ett hantverk som kräver både kunskap och erfarenhet, även om nutida maskiner och teknik underlättar en hel del.
– Just nu jobbar vi med en beställning på 252 gravstenar till Motala griftegård. Vi kommer att leverera hälften av dem i grå granit och hälften i en röd granit som vi brutit i ett gammalt stenbrott i Tindered, berättar Johan, som också jobbar med stenpelare för en minneslund på vår Nya kyrkogård, här i Västervik.

Från fasad till fotboll

Dessutom arbetar man med bänkskivor till köksinredning, sten till trappor och ibland till hela fasader.
– Som en gång, då vi levererade sten till ett kommunalhus i Atlanta. Vi hämtade sten, cirka 600 ton granit från stenbrottet i Gladhammar. Stenen sågades i Italien och sedan skeppades den över till USA. Det var nog i något OS-sammanhang, tror Carl-Erik.
Inget tycks främmande i detta företag, allt som kan göras i sten kan vi finna här.
Jag fastnade för en vacker fotboll i svart diorit, där de polerade femkantiga fälten lyser blanka som speglar. En stenhård kula som likaväl kan betraktas som en skulptur
Lästips: Min bok Hugg i sten – från Farao till Flivik.