• Undri ger sköna, och ömma, minnen.
  • Också ett minne. Från badmodefotograferingen i maj...

Krönika vecka 25

Det känns som om sommaren är den årstid som tar störst plats på hårddisken.

Då menar jag den mänskliga hårddisken. Minnen och sinnesförnimmelser i form av dofter, ljud- och synintryck, beröring och smak – sånt som inte fastnar på bild. Som inte kan delas på de numera så folkliga nätsidorna, utan måste upplevas i verkliga livet.

Visst får vi mer av den varan under den ljusa årstiden?

För ett par helger sedan, till exempel. Då fyllde jag på i många mappar.

Doften av häst som blandades med nyponbuskens parfym och skogsavverkningens färska snittytor.

Ljudet från crossknattret som hann ikapp, saktade ner och visade hänsyn mot islandshästar i vägkanten.

Synen av hundratals lupiner i regnbågens alla färger. Gamlebyvikens stilla yta och uråldriga ekars knotiga grenar.

Känslan av Undris sniffande mule mot kinden. En varm stark kropp som skiftar från maklig skritt till fartig galopp vid rätt signal.

Men jag lagrade även minnesvärda hästkrafter av en helt annan sort.

Doften av oljeblandad bensin. Ljudet av en smattrande Saab tvåtaktsmotor från 1962.

Synen av den lilla beiga -96:an. Inte direkt vacker, men med välkänd silhuett.

Lackens glatta yta mot fingrarna och originalklädselns sträva tyg.

Smakminnet fick sitt med hjälp av späd salladsmix, rödbeta, solrosskott, sparris, soltorkad tomat, mozzarella, Saint Agur, solrosfrön, oliver och pepprig skinka. Med olivolja och citron i ringlor och stänk.

En fantastiskt god avslutning på en minnesvärd dag.

Jag slutar aldrig förundras över alla intryck. De finns ju där hela tiden, i stort som smått. Bara vi kommer ihåg att trycka på spara.

Den stora fasan är ju att hårddisken kraschar. Att allt försvinner och aldrig kan återställas.

Måtte jag nu bara komma ihåg att göra en back-up.