• Sofia Wibergs man Jonny stöttar henne helt och hållet i beslutet att resa runt i världen i ett år.
  • Sadhna Singh har startat en ateljé för tygktryck, Sofia Wiberg hoppas kunna hjälpa henne.
  • Många indiska barn vill vara med på bild! Foto: Sofia Wiberg
  • Paketen med alla inköp från Indien börjar strömma in.

Ett år på resande fot

Sofia Wiberg började året som turist och slutade som hjälpande hand

Sedan januari har Sofia Wiberg rest runt i världen. Hon har under ett år tillgång till ett "stand by-kort" som gör att hon kan resa till mycket förmånliga priser. Kortet har tagit henne till stora delar av världen och berikat henne med många upplevelser och nya människor. Från att ha varit turist har hon gått till att bli god vän och någon som kan hjälpa en grupp ungdomar ur fattigdom.

Genom en släkting som jobbar på flygbolag fick Sofia Wiberg möjlighet att låna kortet under ett år. Då hon är registrerad i bolaget datasystem kan hon få tillgång till tomma flygstolar, men det blir inte alltid precis som man tänkt sig.

– Min första resa utgick från San Francisco, därifrån hade jag tänkt ta mig till Nya Zeeland, men det var full på alla flyg, så jag tänkte att jag drar till Hawaii i stället, berättar Sofia.

Planen var att åka så långt bort som möjligt, till ställen som hon annars inte skulle komma till. Resrutten har tagit henne från Hawaii till Nya Zeeland och Australien och sedan vidare till Japan. I somras var hon hemma och jobbade ihop lite mer pengar och sedan stod Indien och Chile på tur.

Chans att hjälpa

Under året som gått har tankarna kring resandet förändrats, kanske genom alla de människor hon mött längs vägen.

– Första halvåret reste jag för min egen skull, för mina egna intressen och nyfikenhet. Sedan jag varit i Indien har det blivit mer emotionellt. För att vi ska kunna ha den levnadsstandard som vi har behöver 15 personer leva under slavlika förhållanden, nu kanske jag kan hjälpa 15 istället, funderar Sofia Wiberg.

Chansen att hjälpa uppenbarade sig i Jodhpur i Indien, där Sofia kom att spendera en del tid. Under en av sina många och långa vandringar fick hon syn på en fin men förfallen bakgård där det stod en antik bil. Sofia Wiberg älskar gamla hus och kunde inte låta bli att gå in. I Indien är många människor nyfikna och öppna så hon blev inbjuden att gå runt i huset som var ett gammalt förfallet palats.

– Jag kom till en terrass och där fanns det plötslig en ateljé för handtryckta tyger.

Sofia lärde känna den lilla gruppen med ungdomar som bodde i huset. Det var Sadhna Singh, en kvinna som råkat illa ut i sitt påtvingade äktenskap som hade lärt sig att trycka tyger för att ha ett levebröd, men verksamheten var bara i sin linda.

– Jag var den första utländska kunden som var där och lyckades ordna så att Sadhna Singh fick en beställning till det "guesthouse" jag bodde på.

Blev som en mamma

Sofia stannade länge i Jodhpur och kom nära den lilla gruppen med ungdomar, hon fick följa med dem i vardagslivet och blev lite av en mamma för dem.

– Den här familjen betyder mycket för mig, de är närmast hjärtat, säger hon och visar några av de tryckta tyger hon har med sig hem.

Tanken är att kanske kunna hjälpa dem och vara kanalen som gör att Sadhna Singh kan sälja sina tyger till Sverige. Genom internet är det lätt att hålla kontakten, så familjen i Jodhpur har hälsat på familjen i Västervik genom datorskärmen.

Rabiessmittad

Att Sofia var tvungen att stanna länge i Indien berodde på att hon blev biten av en apa vid ett ap-tempel i Jaipur.

– Jag skulle fösa bort en närgången apa när den blev aggressiv och bet mig i benet, berättar Sofia.

Givetvis började hon fundera på rabies och läste på i ämnet. För att inte utveckla rabies måste man inleda behandlingen inom 48 timmar. Sofia fick hjälp av en tuktukförare att ta sig till ett statligt sjukhus. Där vimlade det av sjuka människor och organisationen av vården var svår att förstå, det var många köer och väntan, men hon blev väl omhändertagen. På sjukhuset fick man registrera sig för en summa på tio rupier, ungefär en krona och femtio öre, men sedan var sprutorna gratis.

Efter de inledande sju injektionerna var Sofia tvungen att stanna i Indien för att ta fyra sprutor till.

– Tuktukföraren Ali ringer fortfarande och är orolig för hur jag mår, berättar hon.

Vill ha dina pengar

Förutom ap-bettet och ett tillfälle då hon svimmade har hon klarat sig bra och aldrig känt sig hotad, men heller inte utmanat ödet. Det som hon upplever som jobbigt är att alla i fattiga länder som Indien är ute efter dina pengar på något sätt.

– Jag har upptäckt att det är bättre att fråga kvinnor om man vill ha korrekta svar om till exempel vägen, de har inte ansvar för pengarna och försöker inte tjäna något på dig, berättar Sofia.

Sofias man Jonny har varit hemma med barnen i Västervik hela tiden, han är inte orolig för sin fru och stöttar henne fullständigt att ta ett år av resande.

– Världen är full av goda och trevliga människor som tar hand om henne, ler han. Hon får gärna ge sig ut på nya resor, hon är så rastlös Sofia!