• Uteplatsen till höger används flitigt, nästan året runt. ”Vi eldar och använder filtar”, säger Annika Karlsson. ”Det är en avkopplande grön oas med den stora trädgården precis inpå”. För fyra år sedan byttes braskaminen ut mot den vackra svarta kaminen, som är ett smycke i sig. Foto: Lena Dahlberg
  • Den annorlunda planlösningen i huset från 1907 förvånar många. Från köket är det öppet genom matsalen ner till vardagsrummet. Endast stora glaspartier skiljer inne från ute i den del som är tillbyggd under 1970-talet. Skåpet till vänster hittade Annika i antikaffären Anno 1800. Gunghästen är ett ”måste” från Gotland.
  • Det stora skåpet har en gång stått hemma hos Västerviksprofilen Birger Norén. Bordet är av betong och stolarna av märket Tolix.
  • Ett vackert och trivsamt blickfång i köket. Äggtavlorna är målade av Lena Söderström och passar bra till dörren med hönsnät. Stora fönster släpper in ett grönskimrande ljus.
  • Tavlan är ett arv från Annika Karlssons farfars bror Fredrik Leander. Sekretären ett auktionsfynd.
  • Skåpet har Annika Karlsson köpt på Gotland. ”Jag blev nog lite kär i det, gillade ytan och känslan. Just det är viktigt när jag bestämmer mig för en möbel eller en sak.”

”Möbler och saker ska bära på minnen”

Lugn och harmoni i Det Gröna Huset

Hemma hos Annika Karlson och Egil Persson finns samma hemtrevliga atmosfär som i caféet Tant Grön. Vitt, grått och dämpade gröna nyanser skapar en lugn bakgrund till tavlor, saker och möbler som betyder något, som har minnen eller en historia värd att berätta.

Det är nu 22 år sedan Annika Karlsson köpte det ganska oansenliga huset på Kristinebergsgatan. Och hade inte mäklaren visat fel objekt så hade antagligen hela hennes liv sett annorlunda ut!

– Jag skulle egentligen titta på ett helt annat hus i det här området, men blev visad det här istället, berättar Annika.

– Huset såg skruttigt ut, men känslan och möjligheterna fanns där. Det måste inte vara fint, men det måste finnas en atmosfär och det måste kännas rätt från början. Det gjorde det här huset.

– Jag föll också för trädgården. Dess potential och att den är så dold för omvärlden.

Rätt möbel viktigt

Annika Karlsson lämnade en stor och vacker lägenhet i centrala Västervik och bosatte sig i det lilla anonyma huset från 1907 med den stora trädgården. En hel del av möblerna hade hon med sig från tidigare och under årens lopp har hon fyllt på i rummen när det passat.

– Jag åker inte till en möbelaffär och handlar bara för att fylla. Nej, för mig är det jätteviktigt att jag hittar rätt möbel eller en sak som tilltalar mig lite extra. Jag är hellre utan och väntar på rätt tillfälle än att jag köper något som inte känns bra.

– Saker måste ha en själ, de måste kännas äkta och ha en speciell betydelse för mig. När Birger Noréns inventarier gick på auktion för några år sedan ropade jag in ett stort skåp via en nätauktion. Det kostade en hel del, men jag ville att det skulle få stanna kvar i Västervik.

– När Egil frågade mig om jag mätt på skåpet sa jag först ja. Men blev tvungen att erkänna att jag inte gjort det. ”Good luck”, sa han.

– Men det var nog meningen att jag skulle föra skåpet vidare. Det passade nämligen precis på millimetern där jag tänkt mig – utan att jag mätt!

Ute året om

De senaste tio åren har Annika och Egil renoverat en hel del, bland annat målat huset grönt, lagt in vitsåpade trägolv och gjort om köket. När övervåningens innervägg revs och kattvinden togs bort hittade de igensatta fönster.

– Vad glad jag blev, och vilken skillnad med ljuset! Likadant var det på undervåningen, det fanns små fönster över de stora som var gömda.

Husets planlösning överraskar och många blir förvånade när de kommer på besök, berättar Annika. Det är helt öppet mellan kök, matrum och vardagsrummet ett trappsteg ner, och mot baksidan skiljer endast en stor glasdörr och fönster inne från ute.

– Vi använder uteplatsen väldigt ofta, nästan året om faktiskt, säger Annika. Eftersom vi jobbar så mycket i caféet under sommarmånaderna är det skönt att ha den här platsen att ladda batterierna på.

– Huset är väldigt mycket jag. Hemligt utåt – det passar mig.

 

Citat:

”Huset var skruttigt och inte särskilt fint, men jag kände mig hemma med en gång. Det fanns en atmosfär som passade mig.”