• Eva Cudmore blir trött och utslagen av cellgifterna, framför allt den första veckan efter varje behandling. Men den har trots allt gjort nytta och nu ser hon fram emot att börja jobba som pastor i Marieborgskyrkan igen under oktober.

”Min tro bär mig genom min livsresa”

Eva Cudmore, pastor i Marieborgskyrkan

Med ett stort, varmt leende kommer hon gående i höstsolen. Pigg och fräsch i färgglad scarf och med ett blont, kortklippt hår. Det är svårt att tro att Eva Cudmore är under intensiv behandling för sin bröstcancer. En ovanligt aggressiv variant, som dock möter motstånd i denna otroligt starka, lugna kvinna. – Jag har min tro och min familj. Döden skrämmer mig inte.

Den korta frisyren är inte självvald. För bara någon månad sedan var Eva helt kal på grund av de cellgifter hon får i droppform var fjärde vecka.

– Jag behöver aldrig fundera på hur jag ser ut i håret, ler hon och ögonen glittrar skämtsamt.

Eva är en glad och humoristisk person, även om allvaret finns i bakgrunden. Galghumor är inget hon drar sig för att använda.

Den som möter Eva Cudmore i samtal kan inte undgå att bli berörd. Hon utstrålar en styrka och ett lugn som rimmar dåligt med den diagnos hon fått, ”trippelnegativ bröstcancer”.

Missionärsfamilj

Eva Cudmore föddes 1966 i Kongo, Afrika. Föräldrarna var där som missionärer, hennes pappa var pastor och hennes mamma lärare. 1973 flyttade familjen till Tuve i Göteborg.

Efter social linje på gymnasiet jobbade Eva med lite olika saker, reste och funderade på vad hon skulle utbilda sig till.

– Jag hade tankar på både polis, socialarbetare eller något inom musik när tre personer, oberoende av varandra, föreslog att jag skulle bli pastor, säger Eva.

– Först gapskrattade jag, sedan blev jag arg. Tanken var helt främmande. Men jag ville jobba med människor, har alltid varit intresserad av andra och olika kulturer.

Kallelse till pastor

Eva Cudmore satte sig ner vid köksbordet och skrev en ”för- och emotlista” när det gällde att utbilda sig till pastor.

– Jag fyllde ”emot-spalten”, men kunde inte komma på något positivt. Då hände det något, det var som om jag fick ett tilltal direkt från Gud. Jag skulle bli pastor vilka argument jag än kunde lista. Det var en väldigt stark upplevelse.

Eva sökte till Teologiska högskolan i Stockholm, fortfarande med ett visst motstånd.

– Jag hade förutfattade meningar, trodde jag skulle bli matad med färdiga svar. Men så var det inte alls. Vi fick möjlighet att brottas med både oss själva, kurskamrater och Gud.

– Jag kände att jag hittat rätt. Det var pastor jag skulle bli.

Kärleken i USA

Sitt tredje utbildningsår läste Eva på North Park Theological Seminary i Chicago, en systerskola till Teologiska högskolan i Stockholm.

– Där träffade jag Richard. Trodde bara det skulle bli en flört, men det blev betydligt mer än så. I november samma år gifte vi oss i Sverige.

I juni 1997 var Eva färdig pastor och paret Cudmore flyttade till Chicago där Richard läste färdigt sin pastorsutbildning.

Nästa flytt gick till Princeton i Illinois och 2003 flyttade familjen till Connecticut.

– Vi hade bott där i sju år när Richard föreslog att vi skulle flytta till Sverige.

Familjen tittade efter arbete i södra Sverige, för att vara i närheten av Evas familj. Den 1 december 2010 började hon som pastor i Marieborgskyrkan.

– Allt har gått jättebra här, men det har varit väldigt slitiga år. Vi visste rent logiskt att det skulle bli intensivt, men det går inte att föreställa sig vad mycket det är att sätta sig in i, och dessutom se till att min engelsktalande familj känner sig delaktig.

Kronisk cancer

I början av januari i år hände något som fick Eva att stanna upp mitt i sitt hektiska liv. Hon kände en knöl i höger bröst.

– Richard följde med mig till vårdcentralen, men vi sa inget till barnen förrän vi visste.

Efter ett vävnadsprov konstaterades att Eva hade bröstcancer. I början av februari opererades hon, en ”tårtbit” togs bort från höger bröst. I mars togs hela bröstet bort.

– I april började jag med cellgifter och i maj gjordes en datortomografi. Den visade sex metastaser i lungorna.

– Jag har kronisk bröstcancer och kommer aldrig bli friskförklarad. Men jag känner att jag kan hantera det, att jag vilar tryggt i min tro. Till barnen har jag sagt att jag inte kommer dö nu, inte snart, och när det blir dags kommer ni få gott om förvarning.

Känner styrka

Det är svårt att tro att Eva är så sjuk som hon faktiskt är. Hon skojar och skrattar och det går inte att låta bli att dras med i jargongen.

– Nu börjar ju håret växa ut igen, men när jag började med cellgifter tappade jag det. Först hade jag peruk, men det blev för varmt i somras. För mig var det inget traumatiskt, det var nästan befriande att se ut som en cancerpatient. Man blir ju väldigt trött och utslagen av cellgifterna, framför allt den första veckan efter varje behandling.

Hur kan du vara så glad, lugn och till synes bekymmerslös? När du borde vara arg, ledsen och förtvivlad istället?

– Livet är inte problemfritt, det är inte heller något vi blivit lovade. Jag vaknar inte pigg och glad varje morgon, men styrkan bara finns där. Jag känner mig buren och upplever en omsorg som inte enbart kan tillskrivas det mänskliga.

Inte rädd

Eva Cudmore har alltid varit intresserad av människor och möten och älskar sitt arbete. Något hon vill fortsätta med. Behandlingen har gett resultat och i oktober kommer hon börja som pastor igen så smått.

– Det kommer en dag när jag inte kan det, men innan jag är där vill jag ge så mycket som möjligt. Jag är inte rädd för att dö, även döden kan berika. Det jag kan göra är att visa mina barn att man inte behöver vara rädd.

 

Citat:

”Livet är inte problemfritt, det är inte heller något vi blivit lovade. Jag vaknar inte pigg och glad varje morgon, men styrkan bara finns där. Jag känner mig buren och upplever en omsorg som inte enbart kan tillskrivas det mänskliga”

 

Eva Cudmore

Bor: villa i Skogshaga i Västervik

Familj: gift med Richard, barnen Greta, 14, Cedrik, 13, Ian, 11 och Karl, 10

Husdjur: airedaleterriern Joy

Arbete: pastor i Marieborgskyrkan

Intresse: sång och musik, läsning

Läser gärna: deckare

En ledig regnig dag: bakar gärna något för att en god doft ska sprida sig i huset

En ledig solig dag: tar med hunden och åker ut till Gränsö