• Ebba Gustavsson är 15 år och har haft diabetes sedan hon var sju. Hon får sin vardag att fungera ungefär som vilken tonåring som helst, men kan bli lite trött på att alltid behöva planera och sällan kunna vara spontan. Foto: Lena Dahlberg
  • Insulinpenna och blodsockermätare. Nödvändiga saker för en diabetiker.

”Jag vill inte bli behandlad som sjuk”

Ebba lever som vilken tonåring som helst

En sportig tjej som spelar badminton och springer. Som vill vara självständig och inte alltid orkar lyssna till föräldrarnas ”tjat”. – Det jobbigaste är att jag måste planera, jag har svårt att vara spontan, säger Ebba Gustavsson, 15 år.

Ebba Gustavsson fick diabetes när hon var sju år. Sjukdomen kom ganska plötsligt, med tydliga symptom.

– Jag drack mycket, åt mycket och var väldigt trött. Mamma kände på sig att det kunde vara diabetes och tog kontakt med hälsocentralen. Där tog de prover och gav mig remiss till barnmottagningen. När det konstaterats att jag hade diabetes blev jag inlagd på barnavdelningen där de tog fler prover. Jag fick stanna där i två veckor, för att lära mig leva med diabetes helt enkelt.

Viktigt med vanor

Det jobbigaste var nog att ta sprutor, att sticka sig själv, säger Ebba Gustavsson.

– Jag kollar blodsockret flera gånger per dag genom att sticka mig i fingret eller armen. Insulin tar jag med hjälp av en insulinpenna.

– Det var jobbigt först men man lär sig.

Dagarna rutas in av blodsockerprov, insulin och regelbundna måltider. Just regelbundenheten och noggrannheten är det som känns jobbigast nu.

– Vissa dagar orkar man ju inte göra nåt. Då är det ändå jätteviktigt att jag sköter mina rutiner, för att må bra.

– Annars är det inga större problem. Jag lever samma liv som innan diagnosen och saknar inget.

 

Citat:

”Jag behöver veta hur mina dagar ser ut, annars är jag som en helt vanlig tjej.”