• Claes-Göran Thorell har arbetat som präst i Hallingeberg-Blackstad församling sedan 1980. Under 2014 kommer han så småningom bli pensionär. ”När det blir ett storpastorat förändras mina arbetsuppgifter till viss del. Jag kommer inte jobba med lika mycket administration utan kan ägna mig mer åt kontakten med församlingsborna. Det ser jag fram emot.” I bakgrunden Hallingeberg kyrka. Foto: Lena Dahlberg
  • Intill Hallingebergs kyrka ligger ett mycket vackert församlingshem. I bakgrunden syns prästgården, där Claes-Göran Thorell och hans fru Helena bor sedan 32 år tillbaka.
  • Claes-Göran Thorell sitter gärna vid datorn. Förr ägnade han mycket tid åt sitt jaktintresse, men nu blir det mest barn och barnbarn, datorn, läsning och musiklyssnande som upptar hans fritid. 

”Jag utgår från den övergripande principen – kärleken”

Claes-Göran Thorell, kontraktsprost

En modern och vidsynt präst som möter människor med stor tolerans och utan fördömande. Men som kanske också förargar en och annan eftersom han inte är rädd för att sticka ut hakan och säga vad han tycker. – De löften jag gav vid prästvigningen ger mig möjlighet att vara öppen för tidens anda. Jag tycker inte vi måste hålla kvar vid det ålderdomliga.

Det finns nog inget yrke som fortfarande är så förknippat med ett kall som att vara präst. Att alltid finnas till hands, i såväl sorg som glädje. Att ständigt finnas där som medmänniska och lyssnare. Både i akuta lägen och som en ständigt närvarande trygghet att vända sig till med funderingar om allt som händer i livet.

– Den som inte tycker om möten med människor ska nog inte bli präst, konstaterar Claes-Göran Thorell. Och man måste vara beredd på att det är en livsstil. Det viktiga är att se människor, att inte vara dömande och att visa generositet.

– Tyvärr tror jag att yrket som landsbygdspräst kommer att försvinna. Det blir nog på ett annat sätt i framtiden.

Präst i 33 år

Prästbanan var aldrig given för Claes-Göran Thorell. Hans farfar var lantbrukare och pappa trädgårdsmästare. Han började istället sin yrkesbana som företagsekonom men hade ett stort engagemang i Johannelunds församling i Linköping.

– Prästen där var driftig och framåt och ungdomsverksamheten blomstrade. Han blev något av en förebild för mig. Det var flera av oss ungdomar som blev präster, mycket tack vare honom.

– Jag var nog 28 år när jag började läsa teologi, först i Linköping där jag och min fru Helena bodde, sedan i Uppsala där jag prästvigdes 1980.

– Jag blev placerad i Hallingeberg-Blackstad församling och vi bodde ovanpå församlingshemmet i Blackstad under ett år. Sedan blev vi tillfrågade om vi ville bo i prästgården i Hallingeberg. Vi tackade ja mot löfte att få den renoverad. Nu har vi bott här i 32 år.

Lediga tisdagar

Sedan 1985 har Claes-Göran Thorell varit kyrkoherde, installerad av biskop Martin Lönnebo.

– Tidigare var vi två präster i Hallingeberg, Blackstad och Ankarsrum. 1985 blev jag ensam och har varit det sedan dess. Det har varit, och är, mycket arbete med tre kyrkor och flera olika kyrkoråd.

– Jag har varit borta mycket från familjen. Jobbar alltid söndagar och ibland även lördagar. Tisdagar har ofta varit min enda lediga dag, om det inte händer nåt akut förstås. Förr skjutsade jag döttrarna till ridskolan, åkte och handlade och gjorde saker med familjen. Nu åker Helena och jag ofta bort på tisdagar, för att få vara lite ifred.

Stora förändringar

Kyrkan och prästyrket har genomgått stora förändringar under Claes-Göran Thorells år.

Vad tycker du är de största skillnaderna?

– Behovet av gudstjänster har minskat, men folks behov att prata har ökat. Det ser jag som en utmaning och jag tror att jag kan ge något i det mötet. Det är något speciellt att ta kontakt med en präst. Vi är i stort sett tillgängliga jämt, du behöver ingen remiss och samtalet kostar ingenting.

– Sedan har relationen till folk blivit mänskligare. Nu är det ingen som är ”rädd” för prästen längre.

I en framtid tror Claes-Göran Thorell att församlingarna inom Svenska Kyrkan kommer att upplösas och att man själv kan välja vilken församling man vill vara medlem i.

– Det finns redan sådana tankar och det är spännande. Och det ställer högre krav på oss präster. Jag tror det kan bli en nytändning om folk får välja själva.

Störst är kärleken

Claes-Göran Thorell har ibland fått kritik för att vara allt för frimodig när det gäller att tolka texterna i Bibeln. Något han tycker måste göras för att passa den tid vi lever i nu.

– Jag är inte någon fundamentalist utan vill anpassa mig till nutid. Både i ord och handling. Texterna är skrivna för mycket länge sedan, i en viss kontext. På något sätt måste de tolkas i den tid vi lever i nu och ju mer erfarenhet man får, desto större frihet kan man ge sig själv. Det har både med livssyn och gudssyn att göra. Det finns också en övergripande princip i Bibeln – det är kärleken. Vem är jag att sätta mig över den?

Snart pensionär

Claes-Göran Thorell är 68 år och har under flera års tid fått frågan om han inte ska pensionera sig. Men han har svårt att tänka sig en annan livsstil just nu och arbetar fortfarande heltid.

– När jag fyllde 65 blev jag ombedd att vara kvar och jag svarade att okej, jag blir kvar tills vidare. Men under senare år har frågan om ett storpastorat kommit upp, Södra Tjusts pastorat. Det ska genomföras nu den 1 januari 2014. Det kommer innebära endast en kyrkoherde. Vi fyra som är nu blir istället komministrar.

– Jag har lovat vara kvar till den 30 juni 2014 och avsluta mina år med att göra det jag är utbildad för. Nämligen mindre administration och mer kontakt med församlingsborna. Det ser jag fram emot!

 

Citat:

”När jag var ny som präst ville jag förändra världen, men som präst fungerar du inte bäst i gudstjänsten, utan i mötet med människor.”

 

Claes-Göran Thorell

Bor: prästgården i Hallingeberg

Familj: gift med Helena, två barn och fyra barnbarn

Yrke: kyrkoherde i Hallingeberg-Blackstad församling, kontraktsprost i Tjusts kontrakt

Gillar: att hälsa på barn och barnbarn, speedway, resor och datorn

En ledig regnig dag: då hamnar jag i läsfåtöljen eller framför datorn

En ledig solig dag: på sommaren åker gärna Helena och jag och badar eller så är vi i trädgården

Gör mig ledsen: när jag möter människor som inte står vid sitt ord

Gör mig arg: korrupta människor, kvinnoförakt och olika sorters utnyttjande av barn

Gör mig glad: när människor möter mig med ett leende, små vardagsglimtar som smittar av sig

Mest stolt över: att jag utbildat mig till präst

När jag får tid över: vill jag ägna mig lite mer åt orgelspel, jag gjorde det när jag var yngre och det händer att jag sätter mig bakom orgeln i kyrkan och spelar lite