• Marianne Gustafsson flyttar till Gotland med sambo och katt. Ett nytt liv med studier och mer tid för tankar och fritidsintressen väntar. Foto: Lena Dahlberg
  • ”Jag älskar skolan som arbetsplats”, säger Marianne Gustafsson. Men hjulen snurrar för fort nu, både yrkesmässigt och av andra skäl. Därför tar hon ett års tjänstledighet från jobbet som rektor i Ankarsrum.
  • Marianne Gustafsson lämnar stressen och pressen i Västerviks kommun. Nu väntar Gotland och ett år med helt annat fokus. Tid att landa helt enkelt, enligt henne själv.

”Jag måste få tid till att tänka – inte bara göra”

Marianne Gustafsson lämnar ekorrhjulet och jobbet som rektor

När allt bara snurrar på i en väldig fart, måsten läggs till måsten och tanken inte får det utrymme den behöver. Då är det lätt att bli utbränd och ”gå in i väggen”. Marianne Gustafsson, rektor i Ankarsrum sedan sju år tillbaka och med 30 yrkesverksamma år inom skolan, hann bromsa i tid. Nu tar hon tjänstledigt och flyttar till Gotland. – Jag fick en tankeställare och bestämde mig för att inte vänta med att uppfylla drömmen om Gotland. Nu ska jag tillåta mig att landa och varva ner.

Marianne Gustafsson har gjort hela resan genom skolans värld, från fritidspedagog till skolledare. I drygt 30 år har hon engagerat sig i barn och ungdomar inom alla stadier i grundskolan, undervisat och jobbat i flera olika arbetslag. Engagemanget och drivkraften har ofta lett till tolvtimmars arbetsdagar och hon har alltid haft höga krav på sig själv.

– Jag älskar skolan och har alltid gillat det jag gjort. Har jag känt att det stått stilla har jag läst och utbildat mig, men alltid kommit tillbaka till skolan.

Nära gränsen

I början av året hände det dock saker inom familjen som fick henne att tänka till. Samtidigt kände hon att gränsen var nära för vad hon orkade med yrkesmässigt.

– Där och då bestämde jag mig för att något måste göras. Rolf och jag har alltid sagt att vi ska flytta till Gotland när vi blir äldre. Jag behövde få tillbaka livsgnistan - så varför vänta?

Hamnade rätt

Marianne Gustafsson är uppvuxen i Västervik som yngst av fyra syskon. Föräldrarna var egna företagare med färgaffär och parfymeri.

Efter social linje på gymnasiet, au pair i England och arbete inom både sjukvård, restaurang och affär, bestämde hon sig för att läsa till fritidspedagog i Göteborg.

– Jag visste nog inte riktigt vad yrket innebar, men när jag fick jobb trivdes jag jättebra. Jag hade hamnat helt rätt!

När Marianne Gustafsson var 29 år flyttade hon tillbaka till Västervik med sin treåriga dotter. Hon fick då jobb som fritidspedagog i Almvik och senare Ankarsrum.

– När jag började jobba heltid efter några år fick jag tidiga öppningar och sena stängningar på schemat. Det passade inte så bra för mig. Det var då jag bestämde mig för att läsa till lärare.

”Aldrig rektor”

Efter några års undervisning i år 4-6 under början av 2000-talet började Marianne Gustafsson som speciallärare på högstadiet.

– När en av rektorerna skulle vara tjänstledig blev jag tillfrågad om jag ville vikariera som biträdande rektor under en termin. Och trots att jag sagt att ”aldrig rektor” tackade jag ja. Kanske beror det på att jag alltid har varit intresserad av att läsa och utveckla mig.

Terminen blev till år, och i juni blev hon avtackad efter sju år som skolledare. Blev rektorsjobbet som du tänkt dig?

– Jag trodde jag skulle komma ifrån verkligheten och eleverna, men så blev det ju inte. Däremot blir relationen till dem en helt annan. Det handlar dock fortfarande om lärande. Och jag vet allt som händer... Det kan de inte riktigt förstå, skrattar Marianne Gustafsson.

– Som rektor får du massor med små pusselbitar under en dag. De ger en väldigt bra bild över verksamheten. Sedan är det väldigt viktigt att vara påläst, att kunna lagar och förordningar.

Tufft yrke

Men det är tufft att var skolledare i dessa dagar. Så pass tufft att Marianne Gustafsson kände att hon måste ta en paus.

– Du får ta mycket skit som skolledare. Så är det bara. Media ger en väldigt negativ bild av skolan, våra politiker tror inte på oss och det är budgetneddragningar samtidigt med stegrade krav på dokumentation och bättre resultat.

– Jag har alltid jobbat mycket och velat göra bra ifrån mig. Är väl den typen. Men det är aldrig roligt med nedskärningar och det är inte lätt att få ihop pusslet. Jag tycker politikerna ger fel signaler. De borde också lita mer på både skolledare och lärare. Det är där kompetensen finns.

Flyttar till Gotland

När ekorrhjulet snurrade som fortast hände det samtidigt saker inom den närmaste familjen som gjorde att Marianne Gustafsson kände att hon måste sätta en gräns. För att få tillbaka livsgnistan, för att landa i sig själv och samla tankarna inför framtiden.

– Nu säljer vi huset och ser fram emot ett lite lugnare liv på Gotland. I höst ska jag läsa utbildningsvetenskap i Stockholm på halvtid. För övrigt har jag inga planer, mer än att vara i naturen, varva ner och njuta. Efter det här tjänstlediga året kommer jag att vara öppen för allt – och jag är inte främmande för att komma tillbaka till skolan. Det är en underbar arbetsplats!

 

Marianne Gustafsson, 52

Bor: snart i hus på Gotland

Familj: sambo med Rolf, dottern Joline, 25

Husdjur: katten Zadako

Gör: tjänstledig från jobbet som skolledare för Ankarsrums skola. Ska nu läsa utbildningsvetenskap på Stockholms universitet

Drömjobb som liten: ridlärare

Intressen: läser mycket, rider och gillar friluftsliv

Bra på: organisera, lyssna och förstå andra

Behöver träna på: att sänka kraven på mig själv och tillåta mig att landa