• Hästar har varit ett stort intresse under Elisabeth Hjortvids liv. Castor och El Harados har ridits i en hel del distansritter.
  • Elisabeth Hjortvid är mycket grundlig i sin research och använder sig många gånger av ovanligt noggranna metoder. När hon jobbar med en ny bok sker det i tre olika skrivhäften. Här samlar hon otäcksheter, kloka ord och infall, person- och miljöbeskrivningar. Det första manuset är alltid handskrivet.
  • ”Jag vill bo på ett vackert ställe, vid en sjö och med solnedgång över vattnet”, sa Elisabeth Hjortvid för 40 år sedan. Så blev det också.
  • Hantverk har alltid legat författarinnan varmt om hjärtat. Här sitter hon utanför sin snickarbod och täljer på en av alla fina och finurliga grenar hon samlat på sig under skogspromenaderna med Bumsen.

”Jag lever min dröm – men min viktigaste bok är fortfarande oskriven”

Elisabeth Hjortvid, författare

Envis, stark och med ett brinnande intresse för det mesta har Elisabeth Hjortvid provat på saker som få vågar eller ens drömmer om att göra. – Med envishet kan du lära dig mycket som du inte trodde du kunde. Det kan jag tacka mina föräldrar för. De uppmuntrade mig och jag blev uppfostrad med omvänd Jantelag: du kan och du duger!

Vad sägs om att paddla från Västervik till Stockholm, bestiga Kilimanjaro eller rida med ryttarnomader i Mongoliet? Kanske flå en bäver, tillaga den och äta den? Eller tillverka saker av lera, trä, järn och ben? Det här är bara ett litet urval av alla äventyr och saker som författarinnan provat på i sitt 70-åriga liv.

– Min specialitet är att samla fakta genom egna erfarenheter. Både teoretiska och praktiska. Allt för att kunna skriva så realistiskt som möjligt. Det tar tid att skriva böcker när man gör så här - men det är roligt!

Uppsala och lärare

Elisabeth Hjortvid föddes i Ankarsrum som dotter till prästen Olof Andrae och hushållslärarinnan Ingrid.

– När jag var elva flyttade familjen till Hjorted och efter min studentexamen från latinlinjen i Västervik 1964 flyttade jag till Uppsala för att läsa nordiska språk, litteraturhistoria och historia.

– Jag försummade dock studierna rejält i början, var i stallet på förmiddagen och i keramikverkstaden på eftermiddagen, skrattar Elisabeth. Det fanns ju så mycket roligt att göra!

Studierna avslutades i Linköping med en lärarexamen och 1973 fick hon en tjänst på Västerviks gymnasium.

En författare född

Inför flytten tillbaka till hemtrakterna letade paret Hjortvid efter en gård.

– Jag ville ha ett vackert ställe, helst vid en sjö och med solnedgång över vattnet. Inga små krav, men 1972 fick vi möjlighet att köpa Ärnäs vid sjön Vångaren. Gården har anor sedan 1300-talet.

Elisabeth Hjortvid arbetade som lärare på gymnasiet under 25 år, men hade ibland tjänstledigt för att skriva böcker.

– Jag har alltid skrivit och hann helt enkelt inte med både undervisningen, gården och familjen utan tog ledigt för att kunna skriva på heltid ibland.

Hennes första bok kom 1974 och är en spännande och realistisk hästbok.

– Jag fick manuset antaget direkt. Jag fattade nog inte hur stort det var att inte bli refuserad.

Starka kvinnor

Snart 40 år senare det har det blivit 17 böcker till. Elisabeth Hjortvid har skrivit både barn- och ungdomsböcker, vuxen- och fackböcker. Både i nutid och dåtid.

– Min senaste bok, Kiplings katt, gav jag ut på eget förlag. Där finns alla mina intressen med i de olika karaktärerna. Paddling, orientering, hästar och friluftsliv. Men framförallt handlar boken om att det finns så mycket roligt att göra i livet – hur ska man få livspusslet att gå ihop?

Ett genomgående tema i Hjortvids böcker är starka kvinnor.

– Jag själv är både stark och envis, tack vare min uppfostran, och har fått lära mig att ingenting är omöjligt. Som liten ville jag till exempel gärna ha träslöjd i skolan, men blev utskrattad. Då tog min pappa med mig till snickarboden. Han var vidsynt.

Inga begränsningar

Ett samtal med Elisabeth Hjortvid är att likna vid den linjal som ligger på hennes skrivbord. En välgjord trälinjal där hennes mormors mor Clara, som både var upptäcksresande och hantverkare, ristat fina skåror i ett vackert mönster. Pratstunden försöker följa en rak linje, men vi slinker lätt iväg längs med skårorna, än hit, än dit. Och det finns massor, i många olika riktningar. Ibland lyckas vi komma tillbaka till den raka kanten, men vips, så berättar Elisabeth om när hon kom tvåa i SM i kanot 1965, eller när hon blev Smålandsmästare i distansritt 2005. Hon visar stolt en kåsa hon gjort i björk, en kniv hon tillverkat eller så berättar hon något fängslande om en person i sin närhet. Att det finns hur mycket som helst att ösa ur för en kvinna med författarnäsa är inte svårt att förstå.

– Det viktigaste för mig som författare är att visa på respekten för medmänniskan, för våra olikheter och att man inte ska låta begränsa sig. Respekt för livet helt enkelt.

 

”Jag har alltid velat prova nya saker. Har alltid skrikit JA! på frågan om någon ville prova – innan jag ens visste vad det handlade om”

 

Elisabeth Hjortvid

Bor: Ärnäs utanför Västervik

Familj: gift med Olof, barnen Ingrid och Gunilla samt fyra barnbarn

Djur: får, två hästar, två katter och hunden Bumsen

Gör: föreläsare och författare, jobbar just nu med sin 19:e bok som kommer ut om cirka ett år

Intressen: hantverk och friluftsliv, orienterar och rider bland annat

Valspråk: Nescis quid femina possit (Du vet icke vad en kvinna förmår)

Mest stolt över: att jag fullföljt många av mina drömmar

Engagemang: har varit med och grundat Tjust distansklubb och Tjust körsällskap, är kyrkvärd i Törnsfalls församling sedan 30 år, ordförande i Västerviks orienteringsklubb och medlem i Smålands Akademi

Om inte lärare och författare: som liten ville jag bli upptäcksresande – och det blev jag ju på sätt och vis