• Lena Johansson och Frida Norinder är båda i 50-årsåldern och har ridit mycket sedan tioårsåldern. De har tagit upp sitt intresse igen sedan en tid tillbaka och är överens om att själva tävlingsmomentet tillför en extra krydda till ridningen. Foto: Lena Dahlberg
  • Frida Norinder på Ocki Docki och Lena Johansson på Nikele fan de Slachtedyk. De rider i två av de tre dressyrlag som Falkens Hästsällskap tävlar med.

”Inte ovanligt att tjejer i vår ålder tävlar”

Lena och Frida är ”återfallsryttare”

Det brukar vimla av hästtjejer i åldern tio till femton år, men vart tar de vägen sedan? Många av dem fortsätter faktiskt, kanske efter några års uppehåll. Lena Johansson och Frida Norinder är båda runt 50, har hästar som stort fritidsintresse och tävlar mer än gärna i dressyr.

– Det är väldigt roligt! Det ger så mycket mer att ha ett mål med ridningen.

Mörkret faller snabbt så här års men på ridbanan i Frösvi, där Falkens Hästsällskap har sin klubbstuga, finns bra belysning som möjliggör träning även kvällstid. Renée Knutson håller i måndagskvällens dressyrträning. Hon tar emot ryttare i sitt företag Remont, men är även en av lagledarna för två av de tre dressyrlagen inom klubben.

Lena Johansson och Frida Norinder, två av dressyrryttarna, har båda lång erfarenhet av hästar och tävlande, men på lite olika sätt.

Bra träning

Lena Johansson har ridit sedan tioårsåldern och fick egen häst när hon var tolv.

– Jag fortsatte rida till 1994, då hoppning, men fick sälja hästen eftersom jag genomgick en operation.

För tio år sedan köpte hon ett frieser-föl från Holland: Nikele. Det gjorde att hon kom igång med ridningen igen.

– Jag är lite nedsatt i höger sida efter en stroke, men tror att det är tack vare ridningen som jag är så pigg och stark som jag är.

För några år sedan började Lena Johansson ta dressyrlektioner och så småningom vågade hon sig på att tävla.

– Det behövdes en ryttare i ett av dressyrlagen förra året. Många pushade mig så jag tog mod till mig och upptäckte att det var jättekul. Som lag kom vi dessutom till final, det var ju extra kul!

Viktigt att tävla

Frida Norinder fick ”äntligen” börja rida när hon var nio. Egen häst blev det vid 16 års ålder.

– Då var det hoppning som gällde, senare tävlade jag i dressyr fram till 2002 då jag slutade på grund av utbrändhet. Jag blev sjukskriven och slutade rida men hade kvar hästen.

– 2012 började jag rida igen. Kände att jag inte var mig själv om jag inte fick tävla. Det var det som fick mig att komma igång igen.

Den riktiga kicken kom i somras när Frida Norinder gick en helgkurs för Renée Knutson.

– Det blev också en plats ledig i ett av dressyrlagen. Det var första gången jag tävlade på tolv år, vilket var både jobbigt och roligt. Men viktigt för att jag ska må bra.