• Håkan Eriksson brinner verkligen för friluftsliv, i synnerhet att paddla kajak. Han är också engagerad inom Friluftsfrämjandet och jobbar för att fler ska upptäcka det utbud som finns inom friluftslivet. I bakgrunden Siv Strand. Foto: Lena Dahlberg
  • Håkan Eriksson paddlar i stort sett under alla årstider. Även under vintern, om det inte är is förstås.
  • Håkan Eriksson tränar på att ta sig upp i kajaken igen efter att ha först ha vält med avsikt. Till sin hjälp har han Siv Strand.

”Friluftsliv ligger i tiden och ger så mycket tillbaka”

Håkan Eriksson, aktiv inom Friluftsfrämjandet

Håkan Eriksson har hunnit med en hel del i livet, och det som många gånger fått styra hans val är känslan att göra något meningsfullt. Och intresset för friluftsliv förstås. Få brinner så mycket kajakpaddling som Håkan Eriksson. – Det som lockar är nog enkelheten och kombinationen av ensamhet och gemenskap. Det är något som ligger i tiden.

Att bo så nära havet och skärgården, med alla möjligheter som finns till friluftsliv och avkoppling, är något som Håkan Eriksson och Siv Strand verkligen uppskattar. Så pass mycket att de flyttade från Norge till Västervik för att kunna njuta av alla aktiviteter här och samtidigt fortsätta pendla till jobbet som sjuksköterska i Norge.

– Just nu lägger vi nästan all vår fritid på kajak, vandring och inlines. Och lite till.

Sjuksköterska

Håkan Eriksson upptäckte sitt yrke mest av en slump. Det började med jobb som skötare i ungdomen och ett erbjudande om utbildning till sjuksköterska.

– Då sa jag nej tack, lite senare utbildade jag mig inom vårdyrket i alla fall, läste även in kompetensen intensivvård och fick jobb på sjukhuset i Nyköping.

– Då var det brist på personal och bra betalt. Jag var även enhetschef i 1,5 år men gillade inte arbetstiderna 7 till 16 utan sökte mig tillbaka till akutsjukvården igen.

Flytten till Norge

Några år senare, 2005, flyttade han till Norge. Ville göra och uppleva något annat och samtidigt få bättre betalt.

– Jag fick jobb på sjukhuset i Hönefoss, sex mil nordväst om Oslo. Jobbade mycket och åkte hem mer och mer sällan. Träffade Siv som drog med mig på aktiviteter som slalom, längdskidor och vandring.

Så småningom blev hemlängtan för stor så 2008 flyttade paret till Västervik.

– Det finns så mycket i Sverige som Norge saknar: matkulturen och allt välordnat inom det offentliga, så som vägar, välskötta parker och planteringar. Allt det där är sämre i Norge. Men det är ju bara min personliga uppfattning förstås.

– Att det blev just Västervik berodde på att vi fick mycket hus för pengarna och att området både har en fantastisk skärgård och närhet till skog.

Stort engagemang

Håkan Eriksson tänkte börja inom vården i Sverige igen, men ville inte gå ner till hälften i lön.

– Så ser det tyvärr ut, så jag fortsatte jobba ungefär halvtid i Norge, väldigt intensivt när jag väl var där. Fick alltså mycket tid till annat här i Västervik.

Det var nu som friluftslivet tog en riktigt stor plats i Håkans liv. Han gick med i Friluftsfrämjandet där han nu är en av eldsjälarna, framför allt när det gäller kajak. Han är också ledare för skridskor, powerwalk och inlines.

– Jag är även med i styrelsen och är en av de IT-ansvariga.

En av anledningarna till att Håkan Eriksson nu kan engagera sig så mycket inom föreningslivet är att han sa upp sin tjänst som sjuksköterska i Norge för 1,5 år sedan.

– Jag åker dit ibland och jobbar extra. Lever annars på sparade medel. Men börjar bli sugen på ett fast jobb igen. Något inom friluftsliv vore kanske inte så dumt.

Sitt inte hemma

När det gäller Friluftsfrämjandet och dess verksamhet har Håkan Eriksson en hel del tankar och förhoppningar.

– Jag vill att vi ska bli bredare i vårt utbud och nå ut till fler. Det kan vi till exempel göra genom fler nybörjarkurser och prova-på-tillfällen.

– För att både nybörjaren och den som är mer vältränad ska känna sig hemma försöker vi oftast ha två grupper under aktiviteterna. Till exempel när det gäller cykling, en lugn grupp och en för de som vill slita hårt.

Håkan Eriksson tycker det är viktigt att ingen sitter där hemma och vill men inte vågar.

– Sitt inte och tänk att du borde. Lyft luren och ring. Är det någon som inte törs prova i grupp så kan vi säkert ordna ett enskilt prova-på-tillfälle för de flesta aktiviteter. Vi har väldigt flexibla och kunniga ledare.

Minnen från Utøya

Norge och Hönöfoss kommer dock alltid att vara något speciellt för Håkan Eriksson. Om inte annat för att sjukhuset i Hönöfoss låg närmast när katastrofen på Utøya hände den 22 juli 2011.

– Vi drev en camping under något år, parallellt med jobbet på sjukhuset. Jag stod i köket och hörde om en sprängning i Oslo. Lite senare om skjutning på Utøya.

– Det kan inte vara möjligt sa vi. På radion talade de om fem, tio skottskadade och det tog inte lång tid innan jag blev beordrad att åka till jobbet.

– När de första skottskadade kom in flöt allt på bra. Alla avdelningar och alla yrkesgrupper var extrainkallade. Allt var så stilla och effektivt. Vi jobbade hårt mellan klockan 19 och 23, bortåt halv ett på natten började vi bli klara.

– Det var väldigt overkligt, från början till slut. Nu när vi passerar berget närmast Utøya, med alla blommor och ljus, blir det alltid tyst i bilen och en speciell känsla i magen.

– Min insats var liten, men vi var många som bidrog till något stort.

 

Håkan Eriksson

Uppvuxen i: Flen

Bor: radhus i Västervik

Familj: gift med Siv, dottern Petra

Djur: katterna Desmo och Minoe

Gör: intensivvårdssjuksköterska i Norge

Intressen: friluftsliv, trädgård, matlagning och läsning

Brinner för: kajakpaddling

Det mest vågade jag gjort: när jag sa upp mig för 18 månader sedan

Drömmer om: lever drömlivet just nu

Saknar i Västervik: bättre kommunikation – i alla riktningar och alla typer av färdmedel

Bäst med Västervik: närheten till både skog och skärgård