• Niclas Appelquist har gjort sitt livs resa. Från 232 till 112 kilo, med gastric bypass som verktyg. ”Med hårt arbete har jag räddat livet på mig själv”. Foto: Lena Dahlberg
  • Niclas Appelquist har gjort sitt livs resa. Från 232 till 112 kilo, med gastric bypass som verktyg. ”Med hårt arbete har jag räddat livet på mig själv”. Foto: Lena Dahlberg
  • Niclas Appelquist och dottern Erica får med lätthet plats i var sitt ben i Niclas gamla byxor. Foto: privat

”Ett nytt liv – det går inte att beskriva på annat sätt”

Niclas allra viktigaste resa

Det är lika bra att säga det med en gång. Detta är ingen tårdrypande snyfthistoria. Den ”viktresa” Niclas Appelquist gjort handlar om att fatta ett livsavgörande beslut – och sedan jobba hårt för att nå målet. Att rädda livet på sig själv. – Beslutet var mitt, men utan stöd från mina läkare hade det inte gått.

Du har säkert redan kollat in bilderna på sidan. Hajat till och funderat över hur någon kan bli så stor, hur vardagen egentligen fungerar och varför det har fått gå så långt. Kanske är du själv överviktig, har provat ”allt” och nu blir nyfiken på hur Niclas Appelquist har gjort för att mer än halvera sin vikt. Under 1,5 år gick han nämligen ner i vikt från 232 till 112 kilo.

Onormala matvanor

Niclas Appelquist har bott i Västervik under hela sitt liv och är nog ett känt ansikte för många. Som domare och tävlingsledare i speedway och som säljare på Resecentrum träffar han mycket folk.

Men kanske känner du inte igen honom på bilderna. Det kan bero på att han bara är häften av sitt forna jag.

Niclas har varit en jojo-bantare i hela sitt liv, ända från högstadiet. Det finns knappast någon metod han inte provat.

– Jag har kanske gått ner 20 kilo, men sedan gått upp 30 kilo när jag återgått till gamla matvanor.

Den största viktökningen skedde under militärtjänstgöringen på A6 i Linköping.

– Konstigt nog kan man tycka, men tillgången på mat var så gott som obegränsad... Jag gick upp från 95 till 123 kilo på sju månader.

– En del tror att det handlar om att äta massor med ”skräpmat” varje dag, men jag har gått upp i vikt på grund av för stora portioner och oregelbundna måltider. Jag har aldrig ätit normalt.

Inställd operation

I mitten av 90-talet var Niclas med i ett projekt genom Oskarshamns sjukhus där bantningsmedlet Xenical, som hämmar upptaget av fett, skulle provas innan det släpptes ut på marknaden.

– Det funkade bra. Jag fick dietisthjälp samtidigt och gick ner 30 kilo. Men gick snart upp igen.

Några år senare gjorde en arbetskamrat till Niclas en magsäcksoperation.

– Den blev lyckad och det fick mig att börja fundera på allvar. I början av år 2000 tog jag mig i kragen och gick till läkaren. Då vägde jag 173 kilo.

Niclas blev remitterad till kirurgen och fick tid för operation, men den blev inställd.

– Efter det försvann jag ur systemet. Jag fick aldrig någon förklaring, ingen ny tid. Ingenting.

Ohållbart liv

Några år senare var det dags igen. Med hjälp av en soppdiet gick Niclas ner från 185 till 125 kilo.

– Jag var jätteglad, men gick in i väggen julen 2005. Det hade varit för stor press. Jag blev sjukskriven och gick då upp igen.

I november 2011 vägde han 232 kilo. Fot- och höftleder började ta stryk och Niclas hade fått diabetes typ 2.

– Jag orkade knappt gå till bilen och det var svårt att få plats i den. Jag kunde inte gå på bio, inte dansa, inte cykla – ingenting. Livet började bli tråkigt helt enkelt.

Något år tidigare hade Niclas läst om kirurgen Magnus Fröstorp som opererade överviktiga med titthålskirurgi.

– ”Nu jäklar”, sa jag till mig själv. Jag skrev ett brev till Fröstorp där jag berättade om mig själv. ”Klart vi ska hjälpa dig”, fick jag till svar. När jag sedan fick träffa kirurgen Mats Rosenmüller bad jag honom rädda mitt liv.

Dödsångest

Niclas fick remiss till en privat klinik i Lund och träffade kirurgen Hjörtur Gislason och hans team.

– Med hjälp av pulverdiet och stöd från teamet lyckades jag gå ner de kilon som krävdes för att de skulle kunna operera mig, från 232 till 208 kilo.

– Men värst var den dödsångest jag kände inför operationen. Jag var fruktansvärt rädd att det kunde gå fel.

På Alla hjärtans dag den 14 februari 2012 genomgick Niclas Appelquist en ”gastric bypass”.

– Jag fick själv köra min säng till operationssalen. En symbolisk handling för att förstärka känslan av att det var mitt eget beslut.

Ingen quick-fix

Operationen tog 45 minuter och blev väldigt lyckad. Det mesta av magsäcken och 150 centimeter av tunntarmen kopplades bort från näringsupptaget.

– Nu blev det flytande föda i tre veckor, passerad i två veckor och sedan vanlig mat. Men i väldigt små portioner sex gånger per dag. Jag hade inga hungerkänslor alls i början.

– Jag var sjukskriven fyra veckor och rasade väldigt fort i vikt. På två månader gick jag ner 50 kilo – idag väger jag 112 kilo.

Men Niclas är noga med att påpeka att metoden absolut inte är någon ”quick-fix”.

– Operationen är bara ett verktyg, jobbet att gå ner i vikt är helt och hållet ditt eget. Det handlar om att du måste lära dig ett helt nytt beteende.

Kontaktperson

Idag är Niclas precis samma person som tidigare, men betydligt lättare. Han har inte haft några komplikationer efter operationen.

– Nu väntar jag bara på en bukplastik. Det blir en hel del överskottshud som måste tas bort. Och jag måste uppdatera garderoben – tänk att kunna handla kläder som vanligt!

Niclas vill nu använda sina erfarenheter för att hjälpa andra i samma situation.

– Det är viktigt med en omgivning som stöttar, men alla har inte det. Därför har jag anmält mig som kontaktperson för personer som genomgått, eller ska genomgå, en gastric bypass-operation. Kan jag hjälpa någon annan är jag bara glad.

”Det krävs ett hårt och målmedvetet arbete och du måste vara mycket motiverad och veta vad du ger dig in på”

 

Niclas tips till vården

Niclas Appelquist är glad att han tog tag i sitt liv och fick den hjälp han behövde för att kunna fortsätta leva. Men det finns saker han tycker kunde bli bättre:

- Det måste finnas ett program att följa inom vården när det kommer en patient och söker hjälp för övervikt.

- Vården borde stötta med både motion, till exempel vattengymnastik, och samtal. Patienten måste bli motiverad till en livsstilsförändring.

- Eftervården borde innehålla återbesök med både dietist, kurator och en patientgrupp där man får träffa andra i samma situation.

- Det måste ställas tuffare krav på patienten.

 

Niclas Appelquist, 47

Bor: lägenhet i Västervik

Familj: gift med Annelie, dottern Erica, 20

Husdjur: hunden Boss

Gör: resesäljare på Resecentrum, ordförande i Riksbyggens intresseförening i Västervik

Intressen: speedway – är både domare och tävlingsledare

Vill: vara ett stöd för andra i liknande situation